Vita ben

Jag har tidigare nämnt att jag tycker att strumpbyxor i vitt är knepiga för mig. Heltäckande vitt för mig är något jag associerar med 60-tal, pop och så kallade pandaflickor. Men inte ens om jag klär mig i en liknande stil känns vita strumpbyxor helrätt. Kanske är det för att jag själv redan har väldigt blek hy?
Trots denna tveksamhet hos mig så hade jag ett par täckande vita i samlingen. När jag nu plockade upp dem kunde jag inte minnas när jag senast bar dem, men nu skulle jag inte var den som är den!



Redan när jag började trä strumpbyxan över fötterna så kände jag att strumpmaterialet var väldigt bekant. Jodå, när jag fortsatte att trä så kände jag igen det. Här har vi en vit motsvarighet till de gamla Lindex-strumpbyxorna jag har visat upp. Vilka inte var i det bästa utförandet, materialmässigt. Men dessa vita var mycket sämre än så. Det knastrade om strumpbyxorna när jag tog på mig dem. Knastrande trådar är inte riktigt vad jag vill höra. Passformen kring ljumskar och skrev var inget vidare heller. Mången gång har jag från personer som inte gillar att bära strumpbyxor hört eller läst att strumpbyxorna inte sitter uppe, utan kasar ned. Själv har jag nästan aldrig detta problem. Men med dessa hade jag det. Desto mer jag rörde mig, desto mer kasade det. Obekvämt!



Nyansen då? De är inte kritvita, utan har en liten dragning åt vanilj kanske. Det här med vita nyanser är en vetenskap, det vet alla som har försökt välja vit väggfärg i en färgbutik!
Efter att ha använt strumpbyxorna i några få timmar bestämde jag mig för att kassera dem. Så nu har jag inga vita strumpor, förutom de som är i nät eller omkring 10 denier. Borde kanske skaffa ett par nya och komma över min lilla fobi? För det kan ju vara rätt snyggt. Åtminstone på andra!


In english: White opaque tights - not a common shade on my legs. These tights were in bad health though - the nylon crunched and the whole pantyhose did fell down as I moved during the day.