onsdag 1 februari 2012

Medaljonger

Ibland snubblar jag över stilråd från någon självbetitlad stilguru, och lika ofta blir jag upprörd för att jag tycker att det är så korkade råd. "Ha inte platta skor om du har strumpbyxor, du ser dum ut då" eller "om du är under 175 cm ska du absolut inte ha strumpbyxor i glada färger, för då ser du ut som en clown! Nä, är du så kort får du faktiskt hålla dig till svart!" etc..
Vafan! Klä dig i det som passar din kropp, det du tycker är fint, bekvämt och som gör dig glad. Men det finns faktiskt en grej som jag är oerhört strikt med - hudfärgade strumpor på vintern är ett no-no.

Att se (mestadels) unga töser springa runt i tunna, hudfärgade strumpor i mörker, minusgrader och snö - det sticker faktiskt i mina ögon. Jag tycker att det ser riktigt illa ut. Dels ser det ut som att de är barbenta och blotta tanken på det gör att jag själv fryser, men dels ser det också estetiskt fel ut. "Billigt" och "dålig smak" är ord som ploppar upp i mitt huvud. Ja, det är lite elakt av mig.. Men för mig hör hudfärgat till de varmare årstiderna. Punkt slut.

Helgen som var såg jag tyvärr massor av tjejer som skuttade runt i tunna hudfärgade. Vissa hade dock vett att ta på sig svarta strumpor, men de var ändå skira som rispapper. Burr! Själv huttrade jag i dubbla strumpbyxor och varmfodrade stövlar.. och undrade varför man tar på sig så tunt bara för att det är fest. När man kan ta på sig festfina strumpbyxor i härliga 90 denier.. som dessa:



Ett par grå härligheter med ett mönster som påminner om medaljongtapeter. Jag tycker om sådana tapeter, på rätt plats är det urtjusigt. Och att överföra det till mina ben, det var något jag också gillar!
Strumpbyxan är köpt på Lindex för 100 kr för drygt en månad sedan. Förutom utseendet - detta var min feststrumpa på nyårsafton - så älskar jag de andra sakerna med den. Komforten är ypperlig och så var det det här med att hålla värmen - man är varm och glad hela tiden iförd den. Trots 90 denier så är den inte överdrivet tjock, utan den känns lagom och bra. Stabil helt enkelt.
Finns den kvar i en butik när dig så slå gärna till, för det här kan nog vara ett av förra årets bästa strumpinköp på den butikskedjan. Och jag har ju handlat en del där.. ;)

Med blixt ser färgen ut såhär:



In English: 90 denier party tights from Lindex. With a medallion pattern in silvery shades, and they are warm and cosy. I'm really pleased with these!

17 kommentarer:

  1. Befriande! Och lågklackat är märkligt underskattat och missförstått, det kan vara så otroligt snyggt, och klädsamt, med tunna strumpor. Det är ett större problem när för höga klackar förstör helheten, och dessutom innebär att "färden" blir vinglig redan innan festen.

    SvaraRadera
  2. Andres: Själv bär jag mest platta skor av rent praktiskt skäl. Sen har jag inget emot tunna strumpor som sådant, men tunna svarta kan jag tycka kan stanna i höstvädret. Att se vingliga ben klafsa omkring i snö, 10 minusgrader samt 10 denier, minikjol och kort jacka får mig att rysa in i benmärgen. :)

    hakan: Haha, thanks! It's not my birthday. :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Praktiska är dom förstås också, inte minst – ett ytterligare plus. Höga klackar är i mina ögon inte alltid automatiskt snyggare än låga, men jag vet att jag ofta går emot strömmen här. Jag får ta det. Och för tunna kläder i kylan, ja där är väl de yngre av den uppfattningen att tunnare alltid är snyggare. Undantag vissa dyra jackor kanske.

      Radera
  3. r u selling used tights?

    SvaraRadera
  4. Jag kan instämma att det finns flera korkade råd om hur man ska vara klädd. Jag tycker att det är snyggt med lågklackade skor med tunna strumpor i. Men en sak som kanske stämmer av alla råd med hur man ska vara klädd är att långa personer ska undvika högklackat.
    Det där med att klä sig för tunnt kan jag inte förstå. Vad är det för fint med det. Jag tycker mest synd om dem som inte förstår att klä på sig. I dag frös jag fast jag hade 40 den strumpbyxor (Lindex) under mina jeans oxå Lindex. Jag skulle nog letat efter ytterligare kläder för benen idag. Som tur är var jag inte ute så mycket.
    Dina strumpbyxor ser fina ut, men vilken färg skillnad det var med/utan blixt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, är man riktigt lång kanske det blir en känsla av giraff om man drar på sig höga klackar på det. Fast det kommer jag aldrig veta hur det känns, med min lägre nivå över havet!

      Radera
  5. Apropå korkade råd från stilpoliser och liknande fenomen, hur klarar man tveksamma kommentarer från individer med "luriga agendor", om du förstår vad jag menar?
    Själv lurar jag mycket på de sidor som inte är smickrande för mänskligheten, hur de ibland skapar förvirring i samhället, inte minst på nätet.
    Din blogg känns "ren", det uppskattar jag. Störs du av eventuella "mysko" kommentarer ibland? Hur klarar du att gå vidare när dom kommer, om dom kommer...
    Jag ska inte göra detta ämne till en följetång, jag lovar, men jag tar risken och ställa frågan så här ändå.
    Jag har funderingar på egen blogg nämligen, med lite annat fokus, ingen konkurrens alltså, jag har inte på något sätt dina förutsättningar, uppenbart...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har varit relativt förskonad från underliga kommentarer. Än så länge har jag inte behövt ta bort något. Men ett tag hade jag Sveriges samlade kår av fotrunkare här på bloggen, men de var mest harmlösa och ville ha fler fotbilder. Någon var visserligen rätt enveten och började ställa frågor om hur länge jag använde smutsiga strumpor, men när jag ställde motfrågan hur länge vederbörande gick i sina egna smutskläder så blev det tyst.
      Jag har fått en "hater"-kommentar hittills, och den kan jag inte ta på allvar.. http://nylontothebone.blogspot.com/2010/05/hudfargad-kroppsstrumpa.html?showComment=1308054722936#c6857473930517549359

      Jag tror att min präktiga image nog skrämmer bort de värsta nätflåsarna så att säga. Det här är en ren konsumentupplysningsblogg. Vill man har något mer fetischaktigt så är det bara att söka sig vidare. (och det ser jag att de som ramlar in via en länk från en porrblogg gör - de klickar in och klickar sig iväg omedelbart..)

      Och ja, det är en medveten handling att jag inte visar ansiktet i den här bloggen. Det är inte så att jag är superhemlig, mina vänner/familj/kollegor vet om att den finns. Jag kan stå för innehållet om min chef skulle fråga vad jag sysslar med - varför den situationen nu skulle uppstå.. men jaja.
      Skälet är att jag dels är helt ointresserad av att bli någon slags bloggkändis, och därmed slippa träffa på internets "mörka sidor" som känner igen mig på stan. Men också för att jag inte vill att mitt övriga utseende ska stjäla uppmärksamhet från det bloggen handlar om - strumpor. Fokuset ligger där. Om jag sedan har ett helt deformerat ansikte eller ett jättevackert, det gör varken till eller från för presentationen. Och det är jag glad för!

      Jisses vilket långt svar det här blev då..

      Radera
    2. Jag är glad att det fungerar så bra som det uppenbarligen gör. Det kan vara bra för mig att veta också. Jag är fundersam över just nätets mörka sidor, därav mina frågor.
      Och så blir jag uppriktigt glad av din blogg och din attityd, som är hur bra som helst. Att vi inte ser hela dig är logiskt, man måste nog tänka sig för.
      Jag läste kommentaren också, att dessa finns vet vi ju, bra att du tar det så bra.
      Du är strålande fin, naturligtvis, min fru är vacker, så lite fattar jag.
      Tack för svar!

      Radera
    3. Sedan gäller det kanske att vara någorlunda säker i sig själv också. Har man komplex för sin kropp bör man kanske inte ha en blogg som baseras på att man visar upp plagg på den, då negativa kommentarer kanske spär på ett eventuellt självförakt.
      Och framför allt att acceptera sina skavanker. Jag tycker t ex att mina fötter är rätt fula, men de går att leva med ändå. Och om någon anonym fjant på Internet tycker att de är det fulaste vederbörande har sett, jamen jaha? Det är knappast något som berör mig personligen.
      Sedan träffar jag på så många underliga personligheter dagligdags att jag måhända är lite avtrubbad för sådant på internet.

      Radera
  6. Leste også komentaren i lenken du hadde lagt til i svaret ditt over, og slike er ikke noe å bry seg om. Trodde jeg hadde lest alle innlegg og komentarer, men har nok ikke fått med meg alt:o)
    Bildene dine er helt topp, kanskje som profesjonell amatør? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nä, den kommentaren har jag mest skrattat mycket gott åt samt kliat mig i huvudet åt. Jag ska ska dock erkänna att jag blev väldigt nyfiken på personen bakom. Vem är människan? :D
      Tack så mycket! Ärligt talat kan jag inte så mycket om fotografering, redigering och den biten är okänt land för mig. Men jag får försöka se motivet i bilden så att säga och fotografera mycket, så brukar det bli skapligt!

      Radera
  7. Det verkar ju vara ett gäng som ser det vackra i det du gör...
    Jag såg något som inte verkar vara lika vackert, i personens inre, men det är förstås trasigt därinne...
    Och det ska man väl inte förvärra, inte i ditt forum framför allt.

    SvaraRadera
  8. Åh, nu har du ju ett par fina medaljongstrumpbyxor. :)
    Jag förstår inte heller längdtipsen, särskilt irriterande då snygga unika strumpbyxor brukar finnas i "one size" och inte passar om man är lite längre. :( Grr..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaa, jag är så nöjd så!
      Just längden brukar jag inte ha problem med när det är one size, det skulle nog vara bredden istället. Men oftast är det ingen fara..

      Radera