Strump-fail #3

Dags att visa upp de värsta strumpbyxorna jag har haft på.. ja, frågan är om jag kan minnas ett sämre par faktiskt?!
Om man frågar sig varför jag köpte dem från första början så finns det ett enkelt svar. Jag såg drakmotivet genom förpackningen. Jag har ända sedan jag varit liten fascinerats av mytologi, där draken är ett särdeles fräsigt djur. Den fascinationen för mytologi och drakar har hållit i sig sedan dess. Så att hitta en strumpbyxförpackning innehållande drakar gjorde att jag lätt öppnade plånboken. I efterhand inser jag att jag gott kunde ha sparat den sedeln till något roligare.

Strumpbyxan är från Flirt Fashion och är i, vad som påstås, en one size. Jag vet att one size är ett väldigt godtyckligt begrepp. Här skulle jag kunna göra en lång utläggning om hur befängt jag tycker att one size-storleken är, eftersom ett plagg omöjligen kan sitta bra på alla.. Men nöjer mig med att muttra med att one size brukar passa mig. Mer stretch i strumpbyxan har underlättat förvisso, men det är inte bara bristen på stretch som är galet här. Hela utformningen är.. ja.. gjord för någon som inte är större än storlek 34.




Jag kunde alltså knappt få mig den här, värst blev det omkring ljumskar och bakdel, där fick jag inte upp den tillräckligt. Gällivarehäng från början alltså. Som dessutom kändes som att det skulle kasa ned när som helst. Riktigt lovande!
Enda stället på strumpbyxan som inte behöver utvidgas så mycket är nere vid fötterna. Där behöll nylonet en riktigt ful stödstrumpe-nyans. Missförstå mig inte, jag använder ju själv strumpor med stöd och älskar dem.. Men den här nyansen påminde om den som riktigt tjocka, pensionärsstödstrumpor har. Det kanske inte syns fullt så väl på fotona, men vackert var det inte.

Mer om själva estetiken kanske? Drakstackarn blev huggen mitt itu här och var. Mitt högerben, d v s det som är till vänster i bild, visar en drakkropp. Men draken är utan huvud, för motivet slutar när strumpan når innerkant så att säga. Varför?! Är det någon befängd idé om att ingen ser insidan, så det spelar väl ingen roll?
De andra, tribal-liknande, mönstren hade jag också klarat mig utan.
En lite lustig sak är att motiven på något sätt höll på att "hoppa ut" från resten av strumpan. Kanterna runt varje figur var ljusare än strumpan i övrigt, vilket kan ses på bilden nedan.

Hur gick det med strumpbyxan då? Efter 2 timmar hade jag fått en stor reva i grenkilen(!) och jag hade tröttnat sedan länge på hur obekväm jag kände mig i plagget. Det blev sophinken nästa. Köp inte den här strumpbyxan!



In english: This is the worst pair of tight I think I've ever wore. It's a one size, but I barely could pull them up because of the lack of stretch. Terrible fitting. After 2 hours I had a big rip in the gusset. The motif were strange too, as it were cut off on the inside of the legs.